storytimess.blogg.se

”Det enda han sa var att jag skulle ha på mig något lätt.” Jag snurrar ett varv framför Gavin och ler hoppfullt. Jag har på ett par svarta shorts samt brunt skärp och en grå simpel tröja.
”Varför klär du dig inte så här varje kväll? Riktig tiopoängare!” Säger han triumferande.
”Ska jag ta det som ett ja?”
Gavin nickar utdraget. ”Såklart. Han kommer bli helt knäsvag när han ser dig, babe.” Gavin är i princip som en av mina väninnor, han räknas alltid in i alla våra planer. Shopping, bruncher, fester, vad det än var fanns han alltid på plats.
”Sluta, en träff är allt som kommer hända.” Säger jag säkert.
”Whatever darling, jag vet ändå sanningen.” Fnyser han med en hand i vädret. Jag granskar mig i helfigursspegeln och snurrar lätt framför den för att få en klar bild av hur den ser ut på. När jag var yngre hade jag alltid haft komplex för min kropp, och blev dessutom utsatt för kränkningar på grund utav min kropp. Då var min kropp rundare och lite mer fylligare, om man kan säga det så, så den perioden av mitt liv var ganska tufft. Rykten spreds som en löpsedel, och jag vart märkt resten utav grundskolan. Men jag lärde mig att stå upp för mig och allt kändes bara så mycket enklare, och jag klarade mig igenom den jobbiga delen. Och nu står jag här idag och mår allt annat än dåligt.
”När skulle han vara här?” Frågar Gavin och reser sig från sängkanten.
”Halv sju.” Säger jag. Det är en aning tidigt för middag, så jag är väldigt nyfiken på vad han nu planerat för oss.
”Då är han här om en kvart om han är typen som håller sina tider.” Säger Gavin när tittar på sin klocka han har runt handleden.
”Duger detta, Gavin?” Säger jag och syftar på mitt klädval. Gavin gör en tumme upp och börjar röra sig mot hallen.
”Jag bör nog dra hem nu, så jag inte stör er.” Säger han och betonar de sista orden på ett flörtigt sätt. Han kan vara en sådan retsticka.
”Sluta,” fräser jag med kan ändå inte låta bli att le lite, ”vi ska bara träffas en kväll, inget annat. Okej?”
”Om du säger det så, Becca.” Gavin ger mig en hastig kram innan han försvinner ut genom ytterdörren. ”Bye darling, hör av dig senare ikväll. Och ge mig för guds skull detaljer för en gång skull.” Säger han anklagande och försvinner sedan ner för trappen.
”Ja ja, hejdå!” Ropar jag genom trapphuset och stänger sedan ytterdörren efter mig. Klockan började rinna iväg och snart skulle han ringa mig. Förresten undrar jag faktiskt på hur han lyckats få tag i mitt namn, mitt nummer och min adress. Justin var verkligen ett mysterium som jag inte kan lösa. Han är så svår att läsa av, och hans blick ger en falsk känsla av säkerhet. Det känns verkligen som han döljer något, just vad har jag ingen aning om. Jag vet inte..jag kanske är lite paranoid? Åtminstone har han inga kraftiga humörsvängningar som Adrian, den mannen var riktigt oförutsägbar. Ena sekunden var han hur trevlig som helst, andra sekunden var han irriterad på grund utav att hans cappuccino inte innehöll tillräckligt med mjölk. Män är män och kommer alltid vara ett mysterium för oss nyfikna kvinnor. Min vita iPhone vibrerade till där den låg på byrålådan i hallen. Ett meddelande från Justin. 'Utanför' lyder texten. Även om inte denna 'dejt' betydde något så slog mitt hjärta dubbla slag och fjärilar kryllade i magen. Shit. Becca, ta dig samman. En dejt, en kväll, sen slipper du honom. Mitt undermedvetna blänger på mig allvarligt och trampar otåligt med foten. Även om jag inte vill erkänna det, vill jag egentligen inte riktigt bli av med honom helt. Jag är så nyfiken på allt om honom, hans bakgrund, uppväxt, familj, allt. Jag drar på mig ett par svarta skor och snörde de snabbt. Jag bar ett par svarta knähöga strumpor som skulle värma mina nakna ben under kvällens gång. Tydligen var det något annat än middag vi skulle göra. Och ja – jag var jäkligt nyfiket vad han hittat på nu.

Jag öppnar portdörren och går med snabba steg mot vägen som låg någon meter bort. Jag var väldigt, väldigt nyfiken nu. Och jäkligt nervös om jag ska vara ärlig. Varför visste jag inte, och hoppades att det inte berodde på honom. Jag var den typen som föll så enkelt för en kille och la så mycket energi och tid på personen jag var i en relation med. Dock var alltid min partner den som inte uppskattade mig. De la själva inte ner mycket tid på våran relation, utan allt annat kom före kändes det som. Så efter det har jag haft en aning svårt att lita på män. Speciellt den typen av män. Jag kastar blicken mot vägen och ser antal av bilar svischa förbi med en väldig fart. Dock ingen Justin.
”Rebecca.” Justins röst hördes från andra sidan. Jag följer hans röst och ser honom vinka. Vänta vad i helvete. Jag täcker en hand för min mun när jag skådar hans 'fordon'. Justin närmar sig mig och ler brett. ”Gillar du den?”
”Herregud Justin.” Säger jag och kan inte slita blicken från den. Vad fan har han planerat?