Justin tittar på mig med ett löjligt leende på läpparna. ”Visst är den häftig?” En vitklädd man sitter på framsidan av vagnen och håller i två tyglar till två medelstora hästar. Båda hästarna är i en ljusnyans av brun och står otåligt vid sidan av trottoaren. Vagnen, där det även finns sittplatser i, är i guld och vit. Det kändes som en scen från Askungen.
”Vad..” Orden kommer inte fram när jag försöker säga något. Justin har ett stort leende på läpparna och ser nöjd ut med min reaktion. Han tar iallafall priset för mest genomtänkta dejt.
”Jag tänkte mig en lite mer originell dejt,” säger han och står snart framför mig, ”och detta kanske kan vara den enda chansen med dig. Så därför bestämde jag mig för att köra storslagen.”
”Ja, det var verkligen över mina förväntningar.” Erkänner jag fortfarande en aning förbryllad.
”Det var det jag hoppades på, Rebecca.” Justin räcker ut handen till mig och ler. ”Kom nu.” Återigen sa han mitt namn, och återigen var jag fundersam över hur han fått tag i all min information. Adress, namn, mobilnummer. Ja, som sagt det jag nämnde tidigare. Jag går nonchalant förbi Justin och hans utsträckta hand, och styr stegen mot vagnen med hästarna där han tänkt föra mig. Jag kan höra Justin skratta tyst bakom mig och sedan hans steg som är hack i häl.
”Så, tänker du säga vart vi ska?” Frågar jag och försöker dölja min nyfikenhet. Om detta bara är transportmedlet så kan jag knappt bärga mig för stället vi ska till.
”Jag tänkte hålla det för mig själv faktiskt.” Säger han förstrött bakom mig. Mannen som sitter med de två tyglarna ler brett när jag kommer och säger något ohörbart. Justin tar lätt min hand och hjälper mig upp i vagnen och jag tar motvilligt emot hjälpen.
”Merci, Lucifer. Exécutez.” Mannen nickar när Justin säger något till honom som jag verkligen inte förstår. Mannen drag lätt i tyglarna och hästarna börjar röra sig.
”Vad var det där?” Justin vänder sig mot mig och sätter sig ner i sätet som är i en guldfärg.
”Franska.” Säger han som ingenting. ”Jag är kanadensare.”
Jaså, han var alltså en kanadensare. Människor pekar och tittar på oss när vi åker förbi.
”Så,” börjar jag och lägger benet över det andra, ”hur kommer det sig att du fått så mycket information om mig?”
Justin lägger nonchalant armarna runt sätet och tittar på mig. ”Hur kommer det sig att du är så nyfiken om allt, Becca?”
Jag suckar ljudligt. ”Jag frågade dig först.”
”Det är väl inte så svårt?”
”Justin.” Jag känner mig som en mamma som säger till sitt barn när det gjort något dåligt.
”Okej okej.” Justin flinar roat. ”Det är inte enkelt att klämma ur dig saker så jag gjorde bara en liten research på dig. Simpel as that.”
”Vad vet du om mig då?”
”Du heter, Rebecca Skyler Dawn, nitton år gammal och bor häromkring.”
På något sett får han det verka gulligt och charmigt. ”Så du följde efter mig i morse också?”
Justin skrattar och skakar misstroget på huvudet. ”Att du kan tro så lite om mig, Rebecca. Och nej för den delen, jag hade skickat ut en spion efter dig, istället för att jag ska smyga efter dig.”
Nu blir det min tur att skratta. ”Fine, jag tror dig.”

”Nous sommes ici, monsieur.” Mannen vänder sig mot oss med ett artigt leende.
”Merci lucifer, merci.” Säger Justin i sin utsökta franska dialekt. Jag har inte ens märkt att vi var framme förrän Justin greppar min hand. Förmodligen hade jag märkt något om jag hade tagit Franska lektioner istället för Spanska som jag knappast lär ha användning till. Dock kunde jag inte Spanska heller. Justin hjälper mig ner för vagnen och jag landar stabilt på fötter när jag hoppar ner.
”Kan du gissa vart vi är?” Hans chokladbruna ögon granskar mina. Fan vad vacker han är. ”Vänd dig om, Becca.” Justin lägger försiktigt båda hans stora händer på vardera av mina axlar och vrider mig om. Wow. Detta ställe hade jag inte besökt sen jag var liten med min familj. Alla olika färger lyste mot ingången, eller slottet kanske jag ska säga istället.
”Ikväll är den bara din och min.” Säger han lågmält intill mitt öra. Jag kan känna hans varma andedräkt mot min nacka, vilket lämnar rysningar genom hela min kropp.
”Hyrde du hela Disney Land?” Frågar jag försiktigt och vågar knappt vända mig om. Hans kropp var så nära min.
”Ja.” Justin fångar min hand utan problem. ”Ska vi gå in?”
Jag möter hans varma blick. Hur gör han det där? Mitt huvud nickar automatiskt. Hur fan skulle jag klara mig igenom denna kväll? Justin ler uppmuntrande och leder mig mot det upplysta Disney Land.