2014-02-24
Kategori: Irresistible
Chapter 3 - Clubbing with a stranger
Den efterlängtade fredagen hade äntligen kommit, som jag längtat. Intervju efter intervju, det tär faktiskt på krafterna. På tal om intervjuer så hände något storslaget denna morgon. ADRIAN RINGDE MIG. Ja, det är okej att flippa just nu men det var så stort. Om du hade frågat mig för fem år sedan att jag skulle få jobba för detta fantastiska bolaget, hade jag aldrig trott dig. Jag, Rebecca, är inte den typen som får jobb så enkelt. Hur som helst, så ringde hans sekreterare upp mig och gav mig beskedet att jag fått jobbet. Och så snabbt det gick! Jag var i chock. Det första jag gjorde var att ringa mamman min, hon blev lika förbryllad som jag. Så därför ska jag och mina väninnor slå till storslagen och gå på en klubb och fira den underbara händelsen, aka mitt nya jobb.
Jag granskar mig i spegeln och ser någorlunda bra ut för kvällen. Mina ögon är ovanligt sminkade, denna gång satsade jag på smokey eyes bara för att prova något nytt. Eller egentligen tog jag nytta av min väninna som är en otrolig sminkartist, att hjälpa mig. Så slutresultatet blev väldigt bra och jag såg faktiskt helt okej ut i mina ögon.
”Kjol eller klänning?” Elizabeth, min lilla hjälpreda samt vän, viftar med de två plaggen hon håller i vardera hand. I den högra handen håller hon i en leopard inspirerad kjol som dels är kort men även åtsittande. I den vänstra håller hon en vinröd klänning med smickrande urringning i ryggen.
”Definitivt klänningen, den är riktigt läcker.” Säger jag och nickar övertygande mot klänningen hon håller i vänstra handen. Elizabeth nickar och granskar de med smala ögon.
”Klänning it is!” Säger hon och spricker upp i ett glatt leende innan hon försvinner in i badrummet.
”Becca!” Piper Lauren när hon får syn på oss och småspringer ostadigt i sina skyhöga klackar mot oss. Hon kastar sig runt min hals och hela hon doftar en stark lukt av citrus och blommor. När hon avslutar kramen kan jag inspektera hennes klädval, och hon ser minst sagt snygg ut. Hon har på sig ett par skinnshorts, ett vitt linne som har lite mindre tydlig urringning och sedan, pricken över i:et, en strukturerad jacka. Med Laurens smala, långa ben ser hon jobbigt snygg ut i skinnshortsen.
Väl inne i klubben bemöts vi av en blandning av svett och öronbedövande musik. På fredagar brukade det alltid vara en lång kö för att komma in, och väl inne i byggnaden var det proppfullt. Med som tur var är Lauren en nära vän till kvinnan som är delägare på klubben, så vi brukar dels få slippa köa men även få rabatt på drinkarna. Dessutom hade Jessica, delägaren av stället, fixade ett helt eget privat bås till oss tjejer. Även om vi bara firade mitt nya jobb så gjorde de det till en stor grej, dock kan jag inte klaga. Tre andra av mina vänner är redan där och rör sin kropp till musiken. När de får syn på oss vinkar de likaså glatt och gör en gest att vi ska komma. ”Becca, du ser helt fantastiskt ut.” Säger Gavin och ler upprymt. Hans klädval är elegant men ledigt, - ett par sandfärgade chinos och en skjorta i ett lustigt mönster, med uppkavlade ärmar. ”Och du likaså, Gavin.” Säger jag komplimenterande. Jag hälsar på min två andra väninnor som log lika glatt som Lauren tidigare gjort. ”Grattis till ditt nya jobb, Becca. Hur känns det?” Frågar Lauren, eller snarare skriker hon i mitt öra för att överrösta den högljudda musiken.
”Så sjukt kul,” skriker jag i hennes öra och avfyrar ett brett leende, ”jag hade aldrig trott att jag skulle få det.” Jag och Lauren står och pratar med varandra angående hennes relation som knakar på nytt. Hon och hennes pojkvän har återigen haft ett stort bråk och schasar konstant nuförtiden, berättar hon. Och med min 'erfarenhet' inom relationer försöker jag hjälpa henne hur det ska kunna funka mellan dom.
”Jag tror han bara behöver utrymme, Lauren. Men jag tycker ni ska försöka lösa det på något sätt, ni är båda lika skyldiga till alla problem.” Säger jag intill hennes öra. Lauren pressar ihop läpparna och nickar, efter den långa diskussionen inser hon äntligen sanningen. ”Jag vet, men han kan verkligen gå mig på nerverna ibland. Men jag antar att du har rätt, som alltid.” Flinar hon och ler tacksamt.
”Härligt att du äntligen vågar inse fakta, Lauren.” Säger jag, vilket får henne att fnittra. ”Jag ska hämta en till drink, kommer tillbaka snart.” Informerar jag och gör en gest mot den fyllda baren. Lauren nickar och dansar mot Gavin som ser ut att vara lite påverkad.
Jag lämnar båset och rör mig mot baren.
”En Cuba libre tack,” säger jag till den manliga bartendern som ler flörtigt mot mig, ”med citronsaft.” Tillägger jag med ett litet leende, innan jag sätter mig på barstolen.
Mannen börjar samla ihop behövande drycker till drinken jag beställt.
”Så,” börjar han och tittar då och då upp mot mig, ”du var inte lite snygg du.”
Jag rynkar ögonbrynen en aning och granskar honom, hörde jag rätt? ”Ursäkta?”
Mannen skrattar lågmält. Han ser ut att vara i trettioårsåldern, med bakåtslickat hår och ett par nötbruna ögon. Jag är inte tillräckligt påverkad för att tycka han var snygg åtminstone. ”Jag sa att du var riktigt snygg.” Upprepar han och ler sliskigt.
”Eh, tack..” Säger jag och skrattar kort. Inte alls creepy.
Mannens ögon blick vandrar mellan mina ögon och ner mot min byst. Han biter sig i underläppen och ler frånvarande. Jag hade lust att ge han en rak höger.
”Så, hur hade du tänkt att betala drinken?” Frågar han och häller den färdigblandade drinken i ett glas. Återigen återvänder rynkan mellan mina noppade ögonbryn.
”..pengar?” Säger jag och önskar att Lauren kunde räddat mig.
”Du får den gratis på ett villkor,” fortsätter han sedan och ignorerar min frågande ton ”om du ger mig en kyss.” Jag tittar äcklat på honom när hans fingrar snuddar min handrygg.
”Hej älskling.” Säger en röst och plötsligt känner jag ett par mjuka läppar mot min kind, som försvinner sekunden efter. Mannen rycker genast tillbaka handen och lägger fram drinken på barbordet. Okej, vad händer? Jag vrider mitt huvud mot personen som nyss kallat mig 'älskling' men också placerat sina läppar på min kind. Och det tar några sekunder innan jag kan placera hans ansikte i mitt minne.
”Du.” Säger jag när jag kommer på vem det är.
"Justin.” Flinar han tillrättavisande och ler charmerande.
