storytimess.blogg.se

Hela stället är folktomt, bara få arbetare syns till. Jag hade förstått att Justin var rik, men så här rik hade jag aldrig vågat tro. Han hyrde hela jäkla Disney Land! Justin nickar som en hälsning när han går förbi några anställda som ler brett.
”Hur har du råd med allt det här?” Frågar jag men ångrar genast min formulering. Det lät ganska ohyggligt.
Dock verkade Justin inte lägga ner någon tanke åt det. ”Pengar är till för att spendera,” säger han och fäster blicken framåt, ”du är inte rädd för karuseller va?”
”Nej.” Svarar jag simpelt med ett leende. När jag var yngre var jag alltid den som åkte allt, vare sig om någon annan ville eller inte. Jag älskade bara att få en adrenalinkick av att åka något läskigt. Man kände sig levande på något vis. Hur töntigt som helst, men det var sanningen.
”Bra.” Justin drar mig vidare genom den upplysta gången. Man fick verkligen en känsla av att man var i en Disney film när man var här. Det var helt magiskt.
”Brukar du lägga ner så här mycket energi på en första dejt?” Jag tittar ner mot marken och följer namnen på stjärnorna som är i guld. Det känns nästan lite som Hollywood, dock står det inte Hollywoodstjärnors namn på dessa stjärnor.
”Så du kallar detta en dejt?” Frågar Justin lekfullt. Han vet exakt vilka trådar att dra i för att göra mig generad och lite obekväm.
Jag ger honom en lös boxning på axeln vilket får honom skratta. ”Sluta.” Jag pressar ihop läpparna så det formar ett rakt streck, i ett misslyckat försök att inte le.
”Som svar på din fråga, - nej.” Säger han rakt upp och ner. ”Bara på de som förtjänar det.”
Hans dåliga försök i en tragisk raggningsreplik får mig brista ut i skratt.
”Det är sant!” Försvarar han sig och sträcker ut den fria handen i vädret.
”Om det får dig sova på natten, så visst.” Jag skakar misstroget på huvudet. ”Anyways, vart ska vi först?”
”Tomorrowland.” Säger han och viker av vid hörnet. Vi går under den stora skylten med texten 'Tomorrow Land' och fortsätter framåt. Det känns så konstigt att hela Disney Land är folktomt, det känns som ett inbrott. Fan vad sjukt att han hyrt hela detta ställe..
”Ska vi ta 'Space Mountain.'” Frågar Justin hoppfullt och nickar mot ingången till karusellen.
”Sure.” Justin ler glatt och drar mig genom ingången utan några som helst problem och leder oss in till attraktionen. En kvinna står lutad mot en vägg uttråkad när vi kommer in. Dock när hon får syn på oss skiner hon upp i ett leende. ”Vill ni ta en åktur?” Hennes blick fastnar vid Justin.
Justin ler sitt charmerande leende. ”Ja det ska vi,” hans blick granskar hennes namnbricka, ”Maya.”
Kvinnan vid namn Maya fnissar ljudligt och ler gulligt. ”Hoppa på.” En sting av svartsjuka sätter sig vid mitt bröst. Jag kan inte klandra henne för att falla för honom, men hon kunde åtminstone ha tittat mot mitt håll en gång. Maya är dock helt fängslad vid Justin och släpper honom inte med blicken. Jag försöker inte lägga min uppmärksamhet på henne, men det blir lite svårt när hennes fniss ekar mellan väggarna.
”Kommer du, Rebecca?” Justin vinkar åt mig att sätta mig ner i det röda sätet. Jag biter mig i underläppen och styr stegen mot karusellen. Det står en vagn som liknar en raket där det utrymmer tre platser. Och den där Maya ska verkligen inte bli den tredje som åker med, hon kan stå kvar där med sitt pipiga lilla fniss och trycka på knappen istället. Justin hjälper mig ner i vagnen i det främsta sätet. Jag kan verkligen känna Mayas blick borra sig in i min ryggtavla.
”Du får äran att sitta fram.” Justin ler mot mig och slår sig ner i sätet bakom.
”Är ni redo?” Frågar Maya och håller pekfingret mot knappen. Innan någon av oss hinner svara, far vi i en väldig fart framåt. Det känns som om man åker igenom ett rör i den höga hastigheten. Väggarna blinkar smått i olika färger. Vinden drar mig hår bakåt och jag tjuter av lycka. Det var verkligen en härlig känsla. Jag håller båda händerna om handtaget och skrattar mot vinden. Justin följer mitt exempel och tjuter han med. Ögonblicket känns så larvigt men ändå så magiskt. Att åka till ett uthyrt Disney Land med en igenkänd främling i en karusell, precis som om man var liten. Vagnen bromsar in hårt och jag blir tvungen att sträcka ut armarna rakt mot handtaget för att inte slå huvudet i handtaget. Maya står lutad mot kontrollbordet och ler när vagnen saktar in och stannar framför henne. ”En gång till?” Justin tittar mot mig och ler.
”En gång till.” Upprepar jag och ler fåraktigt.

Det slutar med att vi åker de flesta attraktioner från alla olika delar av Disney Land. Från Fantasy Land över till Adventure Land och sedan till Frontierland. Vid Fantasy Land fanns det ett parisehjul där utsikten ryktades vara helt fantastisk. Så vi beslöt oss att det skulle bli den sista attraktionen för denna kväll. Justin hjälper mig varsamt in i en utav vagnarna och slår sig ner framför mig. Mannen bakom kontrollknappen stänger igen grinden som är det enda säkerhetsskyddet från att ramla av. Sakta men säkert börjar pariserhjulet röra sig. Mitt grepp hårdnar om ryggstödet när Disney Land blir allt mindre och mindre.
”Så du är visst rädd för någonting du? Det skulle man inte våga tro.” Jag möter hans varma ögon som tittar på mig forskande. Jag sväljer hårt och det låter högre än väntat, vilket får Justin att le.
”Jag antar att jag kan vara pyttelitet höjdrädd.” Jag dirigerar ett litet mellanrum mellan tummen och pekfingret, för att antyda hur lite.
”Bara så lite?” Justin upprepar min gest med ett roat leende. ”Du ser ut att vara lite mer rädd än så.”
”Fan vad du var på,” skrattar jag och mjuknar greppet en aning ”okej jag är rädd för höjder, so what?”

Justin flinar och stryker fingrarna under haken. ”Jag ville bara höra dig säga det.”
”Att du ska vara så petig.” Säger jag samtidigt som jag skakar på huvudet. Vi har snart nått toppen av pariserhjulet och utsikten härifrån var obeskrivligt. Ljuset lyste upp hela staden härifrån, Disney Land verkade plötsligt litet jämfört med när man var på marken. Jag vänder min blick mot Justin igen och inser att han sitter och stirrar på mig.
”Vad är det nu? Ska du påpeka något angående min höjdskräck?” Frågar jag och lägger armarna i kors redo för hans sarkastiska kommentar.
”Nej.” Säger han roat.
Nähä. ”Varför stirrar du på mig då?”
”För du ser så vacker ut.” Orden får mig inte bara tappa talförmågan utan förmågan att andas nu också. ”När du sitter där så oberörd, du ser bara så vacker ut.”
Ingen kille har inte, på länge iallafall, har använt ordet 'vacker'. Sexig, snygg, het, ja de orden killar slänger ut sig, men vacker.. det är en helt annan sak.
”J-Jag är inte vacker..” Stammar jag fram. Det var sanning, jag var varken vacker eller söt. Jag var bara en typisk tjej, inget annat.
”Rebecca, säg aldrig så igen – du är hur vacker som helst.” Justins skämtsamma ton är som bortblåst. Hans röst låter självsäker och skarp men ändå så mjuk.
Plötsligt stannar pariserhjulet till hastigt och vi guppar upp och ner försiktigt. Mitt hjärta börjar automatiskt slå ännu snabbare än det redan gjort, om det ens är möjligt. Jag utbyter blick med Justin som ser en aning frånvarande ut. Mannen nerifrån ropar något otydligt, men jag kan uppfatta att han sa att han skulle vara tillbaka snart.
”Okej.” Skrattar jag nervöst och tar ett par djupa andetag. Lite löjligt att vara rädd för höjder, men detta pariserhjul är ganska högt. Jag kan skymta ett litet leende från Justin.
”Det är lugnt, det rullar igång om bara någon minut.” Säger han innan han greppar mina kallsvettiga händer. Han stryker försiktigt pekfingret på min handrygg vilket förvånansvärt gör mig lugnare.
”Tack.” Min röst blir nästan till en viskning. ”För allt.”
Justin ler sitt sneda leende vilket får fjärilarna i magen att vakna till. Och bara sådär så är det magiska ögonblicket uppbyggt på nytt. Jag glömmer helt bort om karusellen, om jobbet, om min höjdskräck, allt i princip, när jag känner ett par varma läppar pressade mot mina. Och jag är helt omedveten om att karusellen snart nått sitt slut. Justins hand är runt min nacke och den andra vid mitt käkben. Jag besvarar kyssen osäkert och lägger försiktigt en hand i hans rufsiga hår. Plötsligt avslutar Justin kyssen mjukt och flyttar tillbaka till sin plats framför mig. Och allt jag kan känna är förvirring. Vad känner jag för denna kille? Helvete. Vad fan har jag gett mig in i nu?